Bärgar-Berra har blivit lite av en ikon efter att han medverkat i tv-programmet ”Vägens hjältar”– och man kan till och med köpa Bärgar-Berra som actionfigur. Själv tar Berra uppmärksamheten med ro – och trivs fortfarande som fisken i vattnet i bärgningsbilen.
– Hade jag fått leva ett liv till hade jag blivit bärgare igen, jag ångrar mig inte en sekund. Jag har fått uppleva så mycket spännande saker och man får vara lite av en MacGyver, en problemlösare som hjälper till med allt från starthjälp till att få upp en grävmaskin som gått genom isen. Vi kan också få hjälpa polisen vid tillslag eller komma med inspel om hur vi tror en krock kan ha gått till. Jag vet aldrig vad som väntar på morgonen och lär mig nya saker hela tiden. Medaljens baksida är de otäcka olyckorna, men de vill man helst glömma.
Bärgaren är ofta bland de första på plats vid en olycka, och många av de Berra möter har varit med om en traumatisk händelse. Dvärgschnauzern Signe som var tv-stjärna i "Vägens Hjältar” (och även hon blivit actionfigur) har tyvärr gått bort, men med sig på jobbet har Berra ofta Signes numera vuxna valp Ragnhild och det lilla yrvädret Gudrun. Han upplever att hundarna kan ha en lugnande inverkan på människor i chock.
– De vi möter behöver någon som lugnar dem och är omhändertagande, och vi vill alltid ge dem ett bra bemötande.
Under de över 40 åren Berra varit ute på vägarna har han också sett hur säkerheten har ökat tack vare ny teknik, som TMA-bärgningsbilar, där kraften vid en eventuell påkörning bakifrån dämpas tack vare ett skydd som monteras på bilen. Men samtidigt tar bilisterna mindre hänsyn idag.
– Passerande trafik är den stora faran för oss, särskilt på en tre- eller fyrfilig väg. I början räckte det med att ställa ut en varningstriangel så saktade folk ner. Nu är det sämre trafikmässigt eftersom folk kör hårdare och det ofta inte finns någon ordentlig vägren. All teknik i bilarna gör också att många ”åker med” i bilen istället för att köra den. De är inte lika uppmärksamma på trafiken som förr – i en gammal folkvagn hann man inte med att göra något annat än att köra, säger Berra.
När det kommer till däck är han minst sagt noga med vad han åker på.
– Jag är nog lite yrkesskadad, jag sneglar till exempel alltid på däcken innan jag sätter mig i en taxi. Vi är väldigt noga med däcken på våra jobbilar – vi har fyra handflator i backen, och börjar det glida för oss är det rökt. En stor tungbärgare väger mellan 20-30 ton och den får man inte stopp på. På 99 procent av våra bilar byter vi mellan sommar- och vinterdäck. På de mindre bärgarna har vi oftast dubbdäck, och vi har alltid med oss snökedjor. Vi har också klor på bilarna som vi kan köra ner i backen om det skulle börja glida så att man får stopp på bilen och kan gå ut och sanda.
Stockholmaren Berra ger inte mycket för de lokala bilisternas däckutrustning, och han är en förespråkare av dubbdäck.
– Det är väderomslag här nästan varje dag på vintern, och jag tycker man ska använda riktiga vinterdäck, helst med dubb. Är det en kökrock med fyra-fem bilar har nästan alltid bilen längst fram bra däck, medan de som kommit efter inte kunnat stanna. Det är också vi som har dubbdäck som ruggar upp ytan åt andra när det är halt, annars skulle det vara blankis överallt.
Att byta däck i tid är också viktigt.
– Allrounddäcken blir ofta runda i kanterna när de slits, och då är det inget som styr längre i slasket. Jag tycker att man ska åka till en professionell däckhandlare och köpa premiumdäck. De håller länge och tekniken utvecklas hela tiden så att de blir bättre och bättre. De kanske kostar lite mer, men jag som har sett så mycket är väldigt noga med mina däck och kör man sin familj i bilen är det billigt. Att däcken inte är för gamla är också viktigt, liksom mönsterdjupet. Vi brukar ha tio-tolv millimeters mönsterdjup på våra vinterdäck. Går ett däck ner mot fem millimeter är det katastrof och tre ser jag som blankslitet.
Berra har sett en hel del punkteringar genom åren, och också hur utrustningen i bilarna förändrats.
– Nästan inga bilar har reservdäck längre, och jag förstår inte varför. Har du kört en bit med en punktering har du ofta kört sönder däcket så att spray inte hjälper. Vi lagar inte heller punkterade däck som någon kört med, så utan reservhjul är det bärgning som gäller, säger han.
Om Berra kommer tillbaka i tv-rutan är i skrivande stund inte bestämt, men han märker att många hoppas på en fortsättning av ”Vägens hjältar”. Berra är också ett av ansiktena utåt, eller ”reklam-gubbe” som han själv uttrycker det, för sin arbetsgivare Assistancekåren och deltar på olika event.
– Man märker att programmet är uppskattat och var man än går får man ryggdunkar, det är jättetrevligt, säger han.
Han märker också att intresset för att bli bärgare ökat.
– I höst startar till exempel Vreta utbildningscentrums transportutbildning en ny gymnasielinje, Bärgningsförare, i samarbete med Assistancekåren. Det ser bra ut med återväxten i branschen, säger han.
Bärgningar Berra minns:
”En fredagskväll när jag hade jouren och var och handlade pizza ringer någon om en fembilskrock inne i garaget i Nacka Forum. Det var en äldre man som råkat gasa istället för att bromsa och studsat mellan bilarna. Ingen blev skadad, men fem bilar fick köras till skroten och jag fick äta kall pizza den kvällen.
En annan gång skulle vi hämta en fyrhjuling på en ö, men isen höll inte för bilen så jag och hustrun fick släpa den till fastlandet. Den dagen kommer jag aldrig att glömma!
Ett annat minne var när vi hade vinter på riktigt här i Stockholm och till och med bandvagnarna fastnade i snön. Vi jobbade hela natten och drog upp brandbilar, ambulanser och polisbilar, de enda som tog sig fram var bärgarna.”
Texten är skriven av Däcksnacks redaktion och hämtad ur Däcksnack nummer 1 2026.