Efter valet i USA och presidentens tal om att införliva Grönland i landet har frågan om tillgång på råvaror fått alltmer plats i debatten. Egentligen är frågan inte ny, man kan gå tillbaka till kolonialtiden, till romarriket, till Gulf-kriget eller Ukraina för att inse att mäktiga aktörer agerar för att säkerställa att det egna landet eller företaget har tillgång till råvaror för försörjning och affärer. Det som däremot är nytt är att råvarorna numera kravställs ur ett miljöperspektiv.
– Företag arbetar febrilt för att ersätta ändliga jungfruliga råvaror med förnybara och återvunna. Målet är att minska sitt miljöavtryck och att balansera det man brukar kalla PPP, det vill säga People, Planet, Profit. Undersökningar visar också att produkter som marknadsförs som ”gröna” av företag med en utpräglad miljöprofil faktiskt säljer mer, berättar Fredrik Ardefors.
Utmaningen med den gröna utvecklingen ligger enligt Ardefors dels i att kontraktera förnybara råvaror när efterfrågan ökar och ny mark för odling med mera inte får tas i anspråk för att skydda naturen, dels i att återvinningsflödena har blivit allt viktigare som källa till råmaterial.
– Inom Svensk Däckåtervinning ser vi skillnaden bara på några år. Utslitna däck har på kort tid gått från att ses som ett avfall som man betalade för att bli av med till att bli en eftertraktad återvunnen råvara. Genom processer som till exempel mikrogranulering, devulkanisering och pyrolys kan återvunna däck ingå i produktionen av nya däck, säger han.
Det finns dock utmaningar med att inkludera stora mängder återvunnen däckråvara vid tillverkning av nya däck.
– Utmaningen med däck ligger dels i att alla däck innehåller olika blandningar, gummi och tillsatsämnen, dels i att däcken finns i begränsade mängder och är utspridda över landet. Även om processerna förfinas och kapaciteten ökar så finns det troligen begränsningar i hur mycket återvunnet som kan blandas in i ett nytt däck utan att påverka egenskaperna negativt. Olika processer har dessutom olika materialåtervinningsgrad. Inte allt material som kommer ut ur processerna är användbart och de kvarvarande fraktionerna går oftast till förbränning, säger Ardefors.
Samhällets behov
Livscykelanalyser visar att miljöavtrycket blir klart mindre för ett däck som tillverkas med förnybar eller återvunnen råvara, men det är inte alltid så kallad ”closed loop”-återvinning är det mest resurseffektiva användningsområdet sett till hela samhället. Det kan med andra ord vara bättre att använda återvunnen däckråvara till helt andra tillämpningar än till att göra nya däck.
Vilka områden och produkter bör den återvunna däckråvaran prioriteras till?
– Produkter som är väsentliga för samhället bör rimligtvis ha förtur. Däck skulle kunna kvalificera sig som en sådan tillämpning eftersom de utgör ryggraden för samhällets transportbehov genom att vara säkra, ha lågt rullmotstånd, vara slitagetåliga, ha våtgrepp med mera. Det är Svensk Däckåtervinnings roll som producentansvarsorganisation att balansera olika intressen för det återvunna materialet utifrån total samhällsnytta. Till detta ska läggas andra faktorer såsom hur juridiken ser ut, ekonomin, lagstiftning och beredskapsfrågor för kris och krig, säger Ardefors.
Frågan om vad återvunna däck bör användas till är komplex. Enligt Ardefors kommer alla i däckbranschen att behöva förhålla sig till den i allt högre utsträckning i takt med att den gröna utvecklingen fortsätter.
– Vi ser överordnade samhälleliga hållbarhetsmål brytas ned i konkreta affärsstrategier för företag som vill öka mängden gröna råvaror. Efterfrågan ökar, men vi på Svensk Däckåtervinning måste enligt lag förhålla oss neutrala i förhållande till olika producenter och hitta vägar att sörja för enskilda behov samtidigt som vi ser till helheter, sammanfattar han.
Det här reportaget finns också att läsa i Däcksnack nummer 2 2025.