Jonas Roupé har många strängar på sin lyra efter ett intensivt yrkesliv. Han har bland annat arbetat med miljöfrågor, politisk påverkan och utvecklingsfrågor inom många olika branscher. Sedan sju år tillbaka sitter han även med i styrelsen för Svensk Däckåtervinning.
Det nya jobbet som vd på DRF är en utmaning som han tar sig an med glädje. Enligt honom själv har han en förmåga att lyssna och förstå människor som, i kombination med en outtröttlig nyfikenhet, fungerar som superkrafter, vilka kommer väl till pass i hans nya roll.
– Ett sådant här jobb har legat högt upp på min önskelista. Branschen behöver och inte minst förtjänar en bra företrädare och jag är jätteglad att jag har fått det här förtroendet. Jag tycker väldigt mycket om däckbranschen och däck och jag känner att det här uppdraget passar mig väldigt bra, säger Jonas och fortsätter:
– Jag hoppas och tror att jag har en hel del att bidra med, men de verkliga experterna är naturligtvis våra medlemmar och jag ser fram emot att åka runt till verkstäderna och träffa dem och ta reda på hur jag kan hjälpa till och vilka frågor de vill att jag ska lyfta. De har organiserat sig i DRF för att värna och skydda goda förutsättningar och driva miljöfrågor och trafiksäkerhet. Vissa saker kan man göra direkt mot sin kund men när det gäller vissa saker behöver man ha en branschorganisation i ryggen. Att välja rätt däck handlar inte bara om att de skall passa bilen. De skall också passa svenska förutsättningar och kundens behov. Svenska grusvägar tenderar till exempel att förstöra däck fast de fungerar väl i andra länder. Vi har världens hårdaste sten i våra vägar. Våra vägare utsätts för tjäle och snöröjning och de är inte alltid väl underhållna och det kan förstöra däcken fort. Däckspecialisterna stöttar kunden i detta, men på branschnivå kan vi påverka samhällets andra sektorer för att det skall bli bra totalt sätt.
Jonas beskriver personalen i däckbranschen som ”tysta hjältar”.
– Det är en väldigt snäll bransch och en yrkeskår med en stor yrkesstolthet. Människorna i denna bransch arbetar ofta livet ut och deras barn fortsätter ofta i deras fotspår när företag går i arv. Man bryr sig om varandra och hur det är på verkstadsgolvet. Jag kanske känner igen mig själv i människorna här.
Vad har du själv för tanke om vilka frågor du vill driva?
– Trafiksäkerhetsfrågor liksom arbetsmiljö, utbildning och hållbarhet är stora frågor hos oss på DRF och jag gillar alla de frågorna. Min utmaning kommer nog vara att kraftsamla på de frågor som har störst betydelse så framstegen som görs blir tydliga. Att välja rätt däckutrustning är en konst. Att förstå hur däcket samspelar med körstilen, fordonet, underlaget, miljön och samhällets förändrade krav är också svårt. Många systemgränser att tänka på som forskarna säger. Och hur man ska kommunicera det är svårt, inte minst eftersom däck inte är det allmänheten är mest intresserade av. Men jag gillar när det är lite svårt och ser fram emot att kunna bidra. Jag brukar tänka att klurigheterna håller demensen borta.
Jonas förklarar också att han fascineras av däckens material och uppbyggnad.
– Däck är tillverkade av naturgummi som kommer från träd i tropiska klimat. Naturgummit är klibbigt och har utvecklats av trädet självt för skydd mot insekter. Materialets unika egenskaper i kombination med över 100 års utveckling, med startpunkt i Charles Goodyears upptäckt av vulkaniseringen, har gjort att vi nu kan köra säkert på vägarna i tunga fordon och i hög hastighet med bara en handflatas yta mot marken! Och vi behöver inte tänka på hur extremt mycket teknologi, utveckling och omsorg som har lagts in i däcken.
En av Jonas förhoppningar är att kunna vara med och bidra till att branschen känner ett större självförtroende när det gäller hållbarhetsfrågor.
– Det tycker jag att jag branschen förtjänar. Hållbarhet är inte bara klimat och samhället behöver hjälp med att hålla flera frågor i huvudet samtidigt. De negativa miljöeffekterna från däcken är dessutom överdrivna, vilket gör att branschens livräddande och samhällsbärande funktion hamnar i skymundan. Jag tänka på det när jag är på blodcentralen och lämnar blod. Sjuksköterskan tar hand om blodet och paketerar det i plastpåsar för att det ska kunna rädda livet på andra människor. Ingen skulle komma på tanken att kritisera plastpåsarna, men av någon anledning sparkar man på däcken vilket blir både orättvist och perspektivlöst. Mycket, tror jag, handlar om okunskap och ointresse från allmänheten. Det är en kommunikationsutmaning som kräver mycket tålamod.
Vad är den största utmaningen för branschen just nu?
– Det finns flera men om jag ska lyfta en så är det kompetensförsörjning. Många som väljer gymnasieutbildning eller vidareutbildning idag missar vilken fin bransch det här är och hur väl folk trivs i däckbranschen. Utbildningar är något som vi jobbar med, och det finns ett behov av mer utbildning och att det blir tydligare vilka verkstäder som är auktoriserade, inte minst när det gäller de farligaste momenten och de farligaste däcken, vilket är truckdäck och däck för olika slags lastmaskiner som har höga lufttryck.
Under skiftesperioderna på hösten och våren råder högtryck på däckverkstäderna, med många medarbetare som upplever stress och press. Ser du att en förlängd skiftestid kan bli verklighet snart?
– Ja, det vill jag verkligen tro. DRF har prioriterat denna fråga i åratal, och det har varit en lång kamp med mycket aktivitet och informerande. Transportstyrelsens utredning som kom nu i augusti, överraskade därför i sin rekommendation om oförändrade skiftestider. Så direkt därefter uppvaktades regeringsföreträdare med ett faktaunderlag. Jag har fått höra att detta mottogs väldigt väl och att det tillförde en hel del som Transportstyrelsens utredare missat, inklusive frågor som produktutveckling bortom dubbdäck och vägpolering. Det verkade som vi blev lyssnade på denna gång. Jag hoppas att vi kan lägga denna fråga till handlingarna snart och lägga kraften på annat.
Vad gör du allra helst när du inte jobbar, det ryktas om att du är duktig på trolleri?
– Ja, jag har en fascination kring vad vi människor upplever som verkligt, för vi är mycket mer begränsade i vad vi uppfattar än vad vi tror. Vi tror att vi ser världen som den är men det gör vi inte, vi ser världen som vi tror att den är, vilket gör att man kan ha jätteroligt med trolleri. Saker som går genom bord, försvinner och dyker upp i tomma händer underhåller. Det är också väldigt kul att föra in lite förundran i livet, eftersom vi människor är fostrade att alltid vara så rationella. Det kan vara skönt, både för barn och för vuxna, att få ta en paus från förnuftet, i alla fall för en liten stund, och leka med tanken att vad som helst kanske är möjligt.
Utöver trolleri gillar Jonas att segla, åka vespa och brumma fram på motorcykel.
– Det gör att jag också är väldigt medveten om däck. Med dåliga däck eller dåligt lufttryck ligger man illa till. Det är en underbar känsla när däcken klistrar sig fast mot vägbanan.
När vädret tillåter ägnar han sig också gärna åt att timra hus.
– Jag och min fru håller på att bygga ett sommarhus enligt gamla metoder. Det är en härlig kontrast att få utföra fysiskt arbete och jobba med händerna när jag mest sitter i möten och vid datorn på jobbet.
Om Jonas Roupé
Ålder: 55 år
Familj: Fru, två vuxna döttrar och två bonusbarn, men även två föräldrar, två syskon och massor av släktingar
Fritidsintressen: Segling, timring, trolleri
Motto: "Vad som helst är möjligt – om du är villig att avstå från äran"
Det bästa med däckbranschen: Däcknördarna
Det här reportaget finns också att läsa på sida 14-15 i Däcksnack nummer 5 2024.